MYNDIG

God morgon!

Idag fyller min älskade Ludwig 18 år.

Helt galet faktiskt..

Minns såväl när han var liten och oskyldig.

Lejonkungen spelades oavbrutet,

han sprang i vardagsrummet i mammas klackskor(det lät ju sååå mysigt).

Å lite större kände han sig nog oxå,haha.

Spräckte sitt ögonbryn i marmorbordet ena veckan,och nästa vecka slog han ut sin tand.

sen åkte marmor bordet UT!

Han älskade sina dinosaurier.

Den ena hette BERTIL och den andra hette Lisbeth,hahaha

GULLUNGEN!

Nu har han blivit stor oxh vuxen och MYNDIG!

men han e fortfarande precis lika GULLIG! <3

Va vore man utan alla sinaunderbara ungar?!!!

Tur att ni finns,och jag är så glad för att vi alla har sån fin relation till varandra.

Nu till det tråkiga i allt då.

Som jag skrev i förra inlägget,så satt jag ju i telefonen hela den dagen och jagade myndigheter.

IGÅR först fick jag tag på henne.

Men det blev ett jätte bra talefonsamtal och fortsättningen fortsätter på

tisdag då jag ska få träffa henne plus en person till.

Mycket eller en del av allt det jobbiga just nu,

kanske löser upp sig en del iallafall.

Jag hoppas det!

Just nu är det en LÅG period.

(det har ni nog anat av tidigare inlägg).

Det går inte att ligga så högt på TOPP;som man så ofta önskar.

Nu e jag körd så där hemskt lång ner att kroppen bara skriker.

Jag har sedan 3 dagar tillbaka svullnat upp i hela ansiktet.

Så illa att jag inte kunna se något..Ögonen har varit igen murade av SVULLNAD.

Ansiktet har svullnat upp som en fotboll,

har kliat och dunkat i hela ansiktet .

Klåda i hals,öron och mun.

Så gårdagen tillbringade jag på sjukhuset och fick kortison behandling.

Så som sagt,,HUR ärna man än vill klara av och prestera.

<Så gååååår det inte alltid som man vill.=(

Jag har kommit så pass långt i livet iallafall,

att jag INTE Kan se det som ett nederlag(fast det som sagt alltid ligger närmast till hands)

Jag får i stället se det som en erfarenhet istället.

Jag VET ju att jag gör och har gjort allt jag kan,meeeeeeeen...

Så nu blev jag beordrad att tagga ner lite,vila tills det vänder.

Och på måndag ska jag ju på mötet.

Så hoppas nu att det vänder tillbaka till det bättre igen...

om så SAKTA men SÄKERT!

TAck för att ni finns och orkar läsa dessa trista rader.

Men ibland ser ju tyvärr livet ut JUST såhär.

Snart e jag på TOPP igen..

jag e ju bara HALVDÖD än ;)!!!

Ha nu en underbar fredag ,vart än ni är...

Puss å

Kram

ANNA